Västvärmland 2013

"En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar" skriver psalmisten, som i detta fall är ingen mindre än Carl David af Wirsén, en gång i världen Svenska Akademiens ständige och omstridde sekreterare. Just så tedde sig naturen - Värmlands oräkneliga, nästan ilsket gröna björkar, blyga aspar, blommande hägg och knoppiga syrener - när föreningarna Värmlandslitteratur och Värmländsk Kultur lördagen den 25 maj 2013 företog årets kulturresa till Glaskogen, Årjäng, Koppom och Arvika. 38 personer från båda föreningarna deltog, reseledare var Olle Österling, och chefsguide Finn Hjelmström, som också var redaktör för Värmländsk kulturs beredskapsnummer, årets andra. Finn satt inne med ett stort vetande om krigsåren och var en god berättare.
Första uppehållet gjorde vi vid Sandaholm, vackert beläget vid änden av Järnsjöns vida vattenspegel. Vi blev kvar i bussen medan Finn berättade om platsen, där bl.a. doldes en imponerande försvarsanläggning. En gång i tiden strök järnvägen mellan Årjäng och Svanskog förbi platsen. 1955 revs den dock men banvallen finns kvar som cykelbana alldeles efter stranden.
Långt uppehåll blev det däremot vid Sjöänds skans i sydligaste Glaskogen. En gigantisk anläggning, som byggdes åren 1940-43. Totalt ingår 1 600 meter värngångar. Det är den största skansen i Värmland från krigsåren, tillika den bäst bevarade. Sammanlagt tillkom cirka 150 bunkrar eller skansar i landskapet, något som arkivarien Olle Nilsson skrivit en bok om. Här blev vi guidade av Finn förstås men också av Björn Wiklund från Kamratföreningen fort 118, som förvaltar skansen och försatt den i skick som under beredskapsåren. Björn Wiklund från Långserud är ordförande för Kamratföreningen för bevarandet av Sjöänd Skans. Båda hade förstås mycket att berätta om den 9 april och dagarna som följde därpå och förvandlade Sverige från en slumrande idyll till en tiger i full krigsberedskap – fast det tog sin tid.  Efter att ha besiktigat den mäktiga skansen och fått veta mycket om Sveriges beredskap 1940, förflyttade vi oss till Årjäng för lunch.
I Koppom, några mil norr om Årjäng, ägde nästa uppehåll rum. Det visade sig att museet, Beredskapsåra kallat, hade mycket att bjuda på. Utöver själva Beredskapsåra fanns där en hembygdsgård, en före detta skola, en museibutik med mycket av intresse, en godsvagn för soldattransporter, en utställningslokal med ett rum för filmförevisning m.m. Chefsguiden Kermit Myrvold och flera andra guider visade oss runt. Ansvarig för hela anläggningen är Järnskogs hembygdsförening, som lider av brist på aktiva medlemmar. De gamle dör och de unga ägnar sig åt annat? En präktig överraskning bjöd museet på, nämligen ett inbundet ex. av landsfiskalen Åke Hiertners förteckning över alla flyktingar, totalt 11 000, som han haft att ta emot under krigsåren. Framme låg en kopia, originalet förvarades under glas och ram. 
En halvtimme försenade anlände vi till sist till Rackstadmuseet och anledningen till att vi valt att stanna där var den pågående utställningen av konst av Elsa Backlund Celsing, syster till Johan Backlunds farfar. Johan var en av grundarna av Värmländsk Kultur och Föreningen Värmlandslitteraturs alltiallo under drygt 20 år. Alla, tror jag, blev förtjusta i hennes målningar, som kännetecknas av en ovanligt fin kolorit. Hon var uppväxt i Sankt Petersburg men efter revolutionen flyttade hon till Sverige och bosatte sig i Västerås, där länsmuseet har en stor samling av hennes konst. 
Bengt Åkerblom

 

logoE-post kansli: kansliet@varmlandsk-kultur.com   Telefon 054-10 06 19   Postadress: Verkstadsgatan 1, 652 19 Karlstad
Besöksadress: Verkstadsgatan 1, Karlstad   Bankgiro 5681-7091